söndag 29 juni 2008

Min senaste upptäckt...
Skräckfilm är överskattat!

Här startar man en film som förväntas skrämma livet ur en. Men vad får man, jo, en förutsägbar film där man vet precis vad som kommer hända i varenda scen, och där mördaren, som alltid ska se så läskig ut som möjlig, alltid får tag på sina offer. Offren som dessutom oftast springer rätt i famnen på honom.

Igår tittade jag på två s k rysare, "Frontiers" och "The Texas Chainsaw Massacre: The Beginning". Två filmer i samma stuk som "SAW" och "Hostel".


Den första handlade om en nazistfamilj i Frankrike år 1943. De drev ett motell och slaktade i stort sett alla som kom i dit. De gjorde som med grisarna.. Hängde upp människorna i krokar upp och ner, för att tömma dem på blod. Sedan saltade och torkade de dem, för att senare bjuda på middag. Den här filmen hade även varningstext som varnade för starka och motbjudande scener, och var inget för de känsliga. Hmm.. Visst blir man äcklad, men det finns värre filmer.

Film nummer två då. Ännu en psychofamilj, denna gången i Texas. De får ta på ett par förbipasserande människor, som de torterar och dödar för att sedan äta dem. Gubben i familjen påstår hela tiden att "Nu behöver vi aldrig gå hungriga igen!". Jaja, så kan man ju också se på saken :S Själva motorsågsmannen, eller Thomas som han heter, är riktigt mysig. Han tar sina offers ansikten, och sätter på sig dem som en mask. Mycket fiffigt av honom (Y)

Den här typen av filmer handlar bara om en sak. Människor ska bli så äcklade som möjligt. Det ska vara massor med blod och massor med tortyr. Ibland händer det att en person klarar sig, men annars är det nästan alltid som mördaren vinner.

Så nu har jag en fråga. Förväntar man sig att folk ska bli rädda av såna filmer, t ex då filmer som "SAW", "Hostel", "The Hills Have Eyes" och "Motorsågsmassakern"? Själv blir jag bara äcklad, då jag har väldigt svårt för personer som sågar av sina egna fötter eller knipsar av hälsenorna på andra.

Än så länge har jag aldrig sett än skräckis som verkligen har skrämt mig, och då har jag ändå sett bra många s k rysare. Jag har som sagt blivit äcklad. Jag har även skrattat mig igenom ett antal filmer. Jag har tänkt: "Vad fan är det här för något?". Men jag har aldrig blivit rädd.

Så är det då mig det är fel på, är jag helt avtrubbad när det gäller skräckfilmer, eller är det så att filmerna helt enkelt är överskattade?



Inga kommentarer: