Hur besatt kan man egentligen bli av en tv-serie?
Jo, tillräckligt för att bli deprimerad när man får reda på att det inte kommer spelas in fler avsnitt.

Efter att ha sett två säsonger av en serien Sugar Rush, som dessutom slutar perfekt för att kunna fortsättas ännu en säsong, letar man såklart upp den officiella hemsidan. Där blir man helt förkrossad då man läser att tv-bolaget inte vill göra en tredje och en fjärde säsong, p g a ett för tajt schema samt att Big Brother tar upp för mycket tid. HALLÅ!? Big Brother? Vart är världen på väg...?

En serie som har fått massor med priser, och är älskad av både tittare och kritiker. Gaah, vad trött jag blir. Äntligen hittade man en serie som man verkligen fastnade för, och känner att man helt klart skulle kunna följa ett par säsonger till.. Men nej, då ska den läggas ned, p g a att fucking Big Brother inte får tillräckligt med tid i rutan.

Nu låter jag antagligen som världen soffpotatis, som anser att teven är livet. Men så är det inte, utan faktiskt så tittar jag knappt på tv längre. Det finns ett par serier jag följer, och visst blir jag lite putt om jag missar ett avsnitt. Men samtidigt är inte det hela världen.

Det är bara Sugar Rush jag verkligen fastnat för, och då menar jag FASTNAT! Varför vet jag inte riktigt.. Den är annorlunda, det säger jag ingenting om. Att de pratar underbar brittisk engelska, är verkligen ett stort plus. Men det är nog just det att handlingen inte är som i alla andra serier. Det är något nytt, något vågat och samtidigt väldigt komiskt. Den liknar Skins, men ändå inte. I det stora hela är Sugar Rush faktiskt mycket bättre.

Det jag vill säga är iallafall:
BLÄÄ för Channel 4 som sätter BB framför en kanonserie!

Min senaste upptäckt...

Skräckfilm är överskattat!

Här startar man en film som förväntas skrämma livet ur en. Men vad får man, jo, en förutsägbar film där man vet precis vad som kommer hända i varenda scen, och där mördaren, som alltid ska se så läskig ut som möjlig, alltid får tag på sina offer. Offren som dessutom oftast springer rätt i famnen på honom.

Igår tittade jag på två s k rysare, "Frontiers" och "The Texas Chainsaw Massacre: The Beginning". Två filmer i samma stuk som "SAW" och "Hostel".

Den första handlade om en nazistfamilj i Frankrike år 1943. De drev ett motell och slaktade i stort sett alla som kom i dit. De gjorde som med grisarna.. Hängde upp människorna i krokar upp och ner, för att tömma dem på blod. Sedan saltade och torkade de dem, för att senare bjuda på middag. Den här filmen hade även varningstext som varnade för starka och motbjudande scener, och var inget för de känsliga. Hmm.. Visst blir man äcklad, men det finns värre filmer.

Film nummer två då. Ännu en psychofamilj, denna gången i Texas. De får ta på ett par förbipasserande människor, som de torterar och dödar för att sedan äta dem. Gubben i familjen påstår hela tiden att "Nu behöver vi aldrig gå hungriga igen!". Jaja, så kan man ju också se på saken :S Själva motorsågsmannen, eller Thomas som han heter, är riktigt mysig. Han tar sina offers ansikten, och sätter på sig dem som en mask. Mycket fiffigt av honom (Y)

Den här typen av filmer handlar bara om en sak. Människor ska bli så äcklade som möjligt. Det ska vara massor med blod och massor med tortyr. Ibland händer det att en person klarar sig, men annars är det nästan alltid som mördaren vinner.

Så nu har jag en fråga. Förväntar man sig att folk ska bli rädda av såna filmer, t ex då filmer som "SAW", "Hostel", "The Hills Have Eyes" och "Motorsågsmassakern"? Själv blir jag bara äcklad, då jag har väldigt svårt för personer som sågar av sina egna fötter eller knipsar av hälsenorna på andra.

Än så länge har jag aldrig sett än skräckis som verkligen har skrämt mig, och då har jag ändå sett bra många s k rysare. Jag har som sagt blivit äcklad. Jag har även skrattat mig igenom ett antal filmer. Jag har tänkt: "Vad fan är det här för något?". Men jag har aldrig blivit rädd.

Så är det då mig det är fel på, är jag helt avtrubbad när det gäller skräckfilmer, eller är det så att filmerna helt enkelt är överskattade?

Jag vill skriva något, men jag vet inte vad. Med skriva menar jag inte här i bloggen, utan jag vill verkligen skriva något, på riktigt ni vet. När jag tänker efter, så har jag faktiskt en väldig fantasi. Jag kommer på mig själv med att sitta och fantisera ihop alla möjliga vardagliga scener. Varför kan jag då inte bara ta ett par av dom, och sätta ihop till något? Jo, för att när det väl gäller, har jag ingen fantasi över huvud taget. Den är som bortblåst.

Det senaste året har jag insett att jag verkligen älskar att skriva. (En av anledningarna till att jag skaffade blogg från första början). Vad jag skriver, det spelar mig egentligen ingen roll.. Det blir oftast bara det första som dyker upp i huvudet. Sen om det är intressant eller inte, det bryr jag mig inte det minsta om, som ni kanske märkt, (iallafall ni som läste min blogg.se).

Nej, nu ska nog göra ännu ett försök att verkligen skriva något, (har försökt ett antal gånger tidigare), något vettigt som folk kanske till och med blir sugna på att läsa. Om jag lyckas, lovar jag att lägga ut det här. Eller, det beror väl lite på vad det blir kanske :P haha.. Aja, nu ska jag nog ta och fundera lite. Har ju inte direkt något bättre för mig.

Oh the leaves are falling from the trees
And the snow is coming, don’t you know?
But I’ll still remember which way to go
I’m on the road, the road to home

Oh the sound is fading in my ears
And I can’t believe I’ve lasted all these years
But I’ll still remember which way to go
I’m on the road, the road to home

Oh the light is fading all the time
And this life I’m in it seems to pass me by
But I’ll still remember which way to go
I’m on the road, the road to home

Now I must say good bye
Keep telling myself “now don’t you cry”
But I’m here where I belong
I’ll see you soon, it won’t be long
I’ll see you soon, it won’t be long
I’ll see you soon, it won’t be long

ångest. ångest. ångest. ångest. ångest. ångest.
Livrädd för att flytta!
längtar. längtar. längtar. längtar. längtar. längtar.
Vill flytta nu!

Jag tänkte ta tillbaka, eller ändra, en sak jag sagt/skrivit. Känns inge vidare när jag ännu en gång klassar mig själv som hycklare. Så här kommer det..

Även den människan som förstört mitt liv ett antal gånger, har rätt att leva. Dock borde den människan inte få leva på något annat sätt, än i en tvångströja, inspärrad på psyk.

Så, då var det sagt! Nu känner jag mig genast bättre (Y)

"USA styr världen.. men vem styr USA?"

Tänkte passa på att klaga lite på mitt absoluta favoritland, (känn ironin i luften), USA, och det kommer definitivt inte vara sista gången.

Som de flesta kanske vet vid det här laget, lever jag för regeln, "alla har rätt till att leva". Vilket för mig betyder att hur många man än skjutit, våldtagit eller slagit ihjäl, så har man fortfarande rätten att leva kvar. Så när jag nu kommit in på det spåret, kom jag såklart att tänka på dödsstraffen, som dock inte bara gäller i USA, men är som sagt inte så förtjust i det landet, så vafan..

Jag läste nyss en bok som handlade om en 17-årig kille i just USA, som utförde (?) en massaker i sin skola. Han tog fram en AK 47a, (måste nämna att det inte var planerat), och började sikta på och skjuta ner sina vänner. Efteråt i en rättegång, erkände han sig skyldig. Han skulle sen ha ännu en rättegång, för att bestämma vilket straff han skulle få. Juryn kom fram tillett beslut, och gav honom dödsstraff.

Jag menar, hur kan man ens tänka tanken att ge en 17-åring dödsstraff? Det är ju precis samma sak som vad han gjorde när han sköt ihjäl sina vänner, mord. Varför ska man bestraffa våld med våld? Visst han hade ihjäl människor, men att då döda ännu en människa.. Jag förstår inte hur det gör saken bättre!? :S

Han förtjänade inte att dö. Han var 17 år. Ingen förtjänar att dö när man är så ung, inte om man är äldre heller för den delen, vad man än har ställt till med.

Nu ska ni bara ha klart för er, att jag sitter inte och försvarar det han eller någon annan, så att säga, brottsling gjort. Utan jag försöker bara påpeka att dödsstraff är lika meningslöst som att mjölka en död ko, (tacka "2½ Men" för den kommentaren).

För det första, förstår jag inte skillnaden på ett s.k mord och dödsstraff. Det är precis samma sak för mig, bara det att dödsstraff beslutats av en jury.
För det andra.. Jag skulle nog hellre ta ett dödsstraff, än att sitta instängd i en liten cell, resten av mitt liv. Spciellt om det gäller en cell i USA.

Är det inte bättre att brottslingen då får sitta inspärrad i en cell och tänka över det han gjort? Är inte det mer plågsamt för en person, än att dö? Så skulle iallafall jag känna. Att sitta inspärrad resten av sitt liv, att aldrig få känna sig fri... Nej, då tar jag nog hellre det där dödsstraffet.

Det jag ville komma fram till, är att dödsstraffen är omänskligt och grymt och kan i vissa fall gynna brottslingen. Nej, USA, (och de andra länderna med dödsstraff), det kanske börjar bli dags att tänka om!?

http://images.google.se/imgres?imgurl=http://www.manskligarattigheter.gov.se/dynamaster/image_archive/cache/020522_8557_98_150x270.jpg&imgrefurl=http://www.manskligarattigheter.gov.se/extra/pod/%3Faction%3Dpod_show%26id%3D15%26module_instance%3D3&h=199&w=150&sz=28&hl=sv&start=5&tbnid=IX6SMwRWm7YtrM:&tbnh=104&tbnw=78&prev=/images%3Fq%3Dd%25C3%25B6dsstraff%26gbv%3D2%26hl%3Dsv

LIVET ÄR UNDERBART!

Träning idag. Sprang 3.75 km utan bricanylen och utan att känna av astman :D Är så otroligt glad! Astman har inte varit framme under två träningar i rad nu, också de träningar jag sprungit som mest på. Det är första gången på flera år :D Så underbart. Om det här håller i sig, finns det absolut ingenting som kan stoppa mig i höst!

På onsdag ska jag och Tessan, och antagligen Sandra och Carin, ge oss på 5an för första gången på något år.. Tror verkligen att jag kan fixa det (Y) För tillfället känns det som att jag skulle kunna klara allt :D

Frågan är hur astman helt plötsligt gått över på min sida!? Är det jag som äntligen lyckats koppla bort den, omedvetet, men ändå? Eller har jag bara hitta rätt tankesätt när jag springer? Både och skulle jag tro :) Huvudsaken är att det iallafall verkar fungera! :D

Funderar på om man ska testa på meditation. Där lär man sig, om jag fattat rätt, att koppla bort tankar och olika delar av kroppen. Hur skönt skulle inte det vara att kunna då ;) Nej, ska fundera vidare på den saken. Kan nog ha nytta av att kunna sånt!

Eftersom jag bojkottat min blogg.se, kände jag att jag behövde ett nytt ställe att skriva ner mina tankar.. Därför kom jag på den halvsmarta idén om att skaffa mig ännu en blogg, men endast för min "filosofiska" sida. Eftersom jag tänker alldeles för mycket, på allt mellan himmel och jord, och jag inte vill att mitt huvud ska sprängas, skapade jag "Sovrumsfilosofi". Passande, eftersom jag oftast ligger och funderar på saker och ting innan jag somnar..

Tänker fortfarande skriva i min andra, "Nittiotvaan".. Men som sagt, där är det Dagarna det handlar om, här är det Tankarna!

Blir inget mer skrivande idag.. Ska upp tidigt imorn. Men titta in när ni känner för't :)