Hur besatt kan man egentligen bli av en tv-serie?
Jo, tillräckligt för att bli deprimerad när man får reda på att det inte kommer spelas in fler avsnitt.

Efter att ha sett två säsonger av en serien Sugar Rush, som dessutom slutar perfekt för att kunna fortsättas ännu en säsong, letar man såklart upp den officiella hemsidan. Där blir man helt förkrossad då man läser att tv-bolaget inte vill göra en tredje och en fjärde säsong, p g a ett för tajt schema samt att Big Brother tar upp för mycket tid. HALLÅ!? Big Brother? Vart är världen på väg...?

En serie som har fått massor med priser, och är älskad av både tittare och kritiker. Gaah, vad trött jag blir. Äntligen hittade man en serie som man verkligen fastnade för, och känner att man helt klart skulle kunna följa ett par säsonger till.. Men nej, då ska den läggas ned, p g a att fucking Big Brother inte får tillräckligt med tid i rutan.

Nu låter jag antagligen som världen soffpotatis, som anser att teven är livet. Men så är det inte, utan faktiskt så tittar jag knappt på tv längre. Det finns ett par serier jag följer, och visst blir jag lite putt om jag missar ett avsnitt. Men samtidigt är inte det hela världen.

Det är bara Sugar Rush jag verkligen fastnat för, och då menar jag FASTNAT! Varför vet jag inte riktigt.. Den är annorlunda, det säger jag ingenting om. Att de pratar underbar brittisk engelska, är verkligen ett stort plus. Men det är nog just det att handlingen inte är som i alla andra serier. Det är något nytt, något vågat och samtidigt väldigt komiskt. Den liknar Skins, men ändå inte. I det stora hela är Sugar Rush faktiskt mycket bättre.

Det jag vill säga är iallafall:
BLÄÄ för Channel 4 som sätter BB framför en kanonserie!