Jag har upptäckt att det finns för mycket saker jag vill göra här i livet, speciellt när jag vill göra allt medan jag fortfarande är ”ung”.

Efter gymnasiet till exempel, vill jag otroligt gärna åka till England som Au pair. Helst i Brighton eller någon liten håla, men Skottland skulle inte sitta fel det heller. När man sen jobbat klart, skulle jag lugnt kunna tänka mig att bo kvar där en tid och kanske till och med plugga där.

Men det här lär isåfall bli året jag fyller 20 eller 21, då jag gärna inte vill åka samma år jag tar studenten. Jag menar, 3 års intensiv bandyträning skulle kännas ganska bortkastat i så fall.

Efter England, kanske jag då har utbildat mig till något spännande. Om jag känner mig själv rätt, antagligen något som har med människor att göra. Jag vet att jag vill jobba med människor, speciellt barn, men samtidigt vet jag inte på vilket sätt. Jag vill liksom inte sluta som en tråkig och tjurig dagisfröken eller liknande.

Jag vet vad jag vill göra. Jag vill till Afrika och jobba som volontär. Kanske vara med att bygga upp en by, lära ut engelska eller något annat. Det är något jag verkligen skulle vilja göra. Jag funderar redan nu på att göra något åt det hållet som mitt projektarbete i trean, men jag får se.

Just nu funderar jag även på att ställa upp som världsförälder. Jag menar, 100 kr i månaden är inte speciellt mycket pengar för mig, även om jag kan klassas som en fattig student för tillfället. Tänk vad en familj i Afrika kan göra för de pengarna. De kan låta barnen gå i skolan, kunna köpa ordentlig mat m.m. Så jag tror nog jag ska göra det, eller, först måste jag övertala mamma, men det ska nog gå.

En annan sak jag vill göra här i livet, är att åka till Japan, med Ellen vill säga. Suttit och tittat på Top Model nu när de varit i Tokyo, och har blivit förälskad i stället, i människorna och i språket. Att man sen suttit och glott på anime hela sommaren, ger mig bara fler anledningar att åka dit. Så det är ett måste!

Jag vill åka till Burma eller något annat buddhistiskt land, och kanske bo i ett kloster, om de tillåter tjejer att göra det vill säga. Det skulle vara en upplevelse, att få leva som en ”äkta” buddhist. Att verkligen få studera Buddhas lära på riktigt och så. Det skulle vara riktigt häftigt.

Sen har jag ju såklart den här lilla oseriösa, men ändå inte, grejen som jag och Ellen vill göra. Vilket är att flytta till Jamaica och öppna kafé Invalido. Men vi får se hur det blir med det. Kanske kan ta det när vi är pensionärer sen.

Så då är frågan, när ska jag hinna jobba på ”riktigt” och med vad? Bli volontär är ju frivilligt och därför lär man inte tjäna särskilt mycket, om ens något. En resa till Japan är knappast billig, så det är bara att börja spara. Om man bor i ett buddhistiskt kloster däremot, det kan ju inte bli särskilt dyrt.

Sen är det ju då det här med vad man ska bli. Jag måste erkänna att jobb på dagis eller en förskola faktiskt lockar. När jag nu tittar ut genom fönstret på barnen som leker utanför, kan jag inte låta bli att tänka tillbaka på mitt sommarjobb och inse att jag faktiskt hade otroligt kul samtidigt som jag trivdes väldigt bra. Men som sagt, jag vill inte sitta fast på ett dagis resten av mitt liv.

Så för tillfället ångrar jag mig lite att jag inte valde omvårdnad istället för samhäll, eftersom jag vet att jag verkligen vill jobba med människor. Men samtidigt var det nog ändå bra att ta samhäll, eftersom det är så utsträckt och brett. Så efter studenten har jag ju faktiskt chansen att utbilda mig till i princip vad som helst, även yrken som har med människor att göra. Sen har jag ju faktiskt tre år på mig att fundera vad jag verkligen vill bli när jag ”blir stor”.
Så det kanske är säkrast att bara lägga det här med jobbfunderingar på is ett tag, och istället ta ett steg i taget och försöka testa på olika jobb under somrarna. Jo, så ska jag nog göra till en början.