LIVET ÄR UNDERBART!

Träning idag. Sprang 3.75 km utan bricanylen och utan att känna av astman :D Är så otroligt glad! Astman har inte varit framme under två träningar i rad nu, också de träningar jag sprungit som mest på. Det är första gången på flera år :D Så underbart. Om det här håller i sig, finns det absolut ingenting som kan stoppa mig i höst!

På onsdag ska jag och Tessan, och antagligen Sandra och Carin, ge oss på 5an för första gången på något år.. Tror verkligen att jag kan fixa det (Y) För tillfället känns det som att jag skulle kunna klara allt :D

Frågan är hur astman helt plötsligt gått över på min sida!? Är det jag som äntligen lyckats koppla bort den, omedvetet, men ändå? Eller har jag bara hitta rätt tankesätt när jag springer? Både och skulle jag tro :) Huvudsaken är att det iallafall verkar fungera! :D

Funderar på om man ska testa på meditation. Där lär man sig, om jag fattat rätt, att koppla bort tankar och olika delar av kroppen. Hur skönt skulle inte det vara att kunna då ;) Nej, ska fundera vidare på den saken. Kan nog ha nytta av att kunna sånt!